perfectionfreak

Det känns väldigt sorgligt att fundera över att vi snart inte kommer att bo på Mackie street mer. Att vi kommer att åka härifrån och förmodligen aldrig mer komma tillbaka. Vi har ju lärt känna de vi bor med så väl nu och kommer väldigt bra överrens, det känns så tråkigt. Men jag får se det från den ljusa sidan: Vi har lärt känna underbara nya människor, vi har fått minnen för livet, vi har lärt oss mycket om andra kulturer och vi är alltid välkomna tillbaka om det skulle passa någon gång i framtiden. 

 

Nu är det bara 12 dagar kvar tills vi ska resa vidare norrut och äntligen komma till värmen. Här är det så kallt nu så jag dör snart. Alla tjatar om att jag ju "faktiskt är från Sverige så jag borde vara van vid kyla". Men allvarligt talat, hemma skiljer det inte 20 grader upp och ner mellan dag och natt, det är inte fuktig kyla som sliter tag i själen på en så fort man sticker en lem utanför täcket. 

 

Vår infart i två olika versioner.

Färgerna på översta bilden är höstiga och mysiga, medan den nedersta bilden känna mer tagen ur en gammal bok. Jag tycker det är så himla kul att leka med de olika funktionerna som finns på min nya kamera. Jag längtar ihjäl mig efter mina lediga dagar innan vi ska åka så att jag kan springa runt och ta en massa bilder på staden.