Fototeknik.

Jag sitter och studerar med en kaffe i handen. Jag har en kurs på distans i digital fotografering från Umeå Universitet. Jag har alltid varit intresserad av fotografi och tar kort på allt jag kan. Jag skaffade iår en snygg och lätt systemkamera, som jag har önskat mig sedan jag var 13!

Kursen har egentligen inte börjat ännu, men jag har ändå hunnit med att bli klar med två av uppgifterna. Jag har ju en del tid över i vardagen här och känner att jag lika gärna kan förbereda mitt sinne på studier redan nu. Just nu läser jag om bilddjup och komposition av bilder. Mycket intressant och det finns så himla många olika tekniker.
 
Exempel på två lika bilder med olika bilddjup. Den ena ser ut att vara ganska platt, medan den andra har ett helt annat djup, trots att själva huvudmotivet är avbildat i samma skala. Fösta bilden är fotograferad med brännvidd 37mm och ett avstånd på ca 1m från kranen. Den andra bilden är fotograferad med brännvidd 20mm och ett avstånd på ca 0,5m. Båda bilderna har samma bildutsnitt (båda är närbilder på kranen) men med olika avstånd och brännvidd till motivet. Det ger två helt olika bilddjup om man ser till vad som händer med bakgrunden. 
 
Brännvidd 37mm, avstånd till motiv: ca 1m
Bakgrunden hamnar närmare motivet och bilden ser "platt" ut.
 
Brännvidd 20mm, avstånd till motivet: ca 0,5m
Bakgrunden hamnar längre ifrån motivet och det "ryms" mer i bilden, vilket ger en känsla av djup.
 
Bilderna är tagna av mig.
© Micaela Collin Westlund. 
 
 

Today I'm wearing.

Min outfit idag består till fullo av secondhand-kläder. Tröjan fick jag av en kvinna vi bodde hos i juli då den var för liten för henne. Shortsen har jag fixat själv och det är ett par avklippta vita jeans. Skärpet är i siden och är egentligen till en klänning. Solbrillorna är däremot nya.
 
 
 
 
 
 

Eumundi Markets.

Min förmiddag i bilder.
 

 
 
 
 
 
 
 

Marknad.

Nu är klockan 9 på morgonen och jag gick upp för lite mer än en timme sedan. Har druckit mitt morgonkaffe och vi har bestämt oss för att spendera morgonen på marknad. Vi har slut på grönsaker hemma och måste köpa lite nytt. Sedan tycker jag att det är så otroligt mysigt att springa runt på marknader och smaka på olika hemgjorda saker.

Jag hittar nästan alltid något jag vill ha när jag går bra marknad, och det bästa är att det är mycket billigare än i butiker. Jag tar såklart med mig kameran och fotar massor så jag kan visa hur en typisk småorts-marknad ser ut i Australien.

Bild från förra veckan.
 
 

Vilken Underbar Känsla.

Jag måste bara säga att jag är så himla nöjd med mig själv just nu. Jag har tagit tag i allt som måste göras, tagit tag i träningen och verkligen blivit så supertaggad på att komma i perfektions-form nu. Jag har lite mindre än 2 månader på mig tills jag åker hem till vinter och kyla. Tills dess ska jag vara i den toppform som går att få på bara 2 månader, och därefter jobba stenhårt med motivationen för att inte ge upp bara för att det är kallt ute.

Jag kommer, och måste, fortsätta. Om inte annat för att må bra och känna mig duktig och orka med allting som faktiskt krävs i vardagen. Det första jag ska köpa när jag kommer hem är vinterdubbar till mina träningsskor. På så sätt har jag absolut ingen ursäkt i världen att inte dra ut och springa, oavsett väder!

Jag kom precis hem från en extra lång runda som jag och Daniel bestämde oss för igår. Jag var så sugen på att gå extra länge och verkligen köra slut på mig själv i alla backar och stup. Nu sitter jag här nyduschad framför datorn och har aldrig känt mig så levande och lyckad. En sån underbar känsla!
 
Bild från promenaden i söndags, när vi gick i Noosa National Park.
Det kommer kännas lite tråkigt att lämna sådana här utsikter för snö och slask, som ni säkert förstår. Men, man kan ju alltid komma tillbaka till paradiset

 

Träningsresultat.

Jag berättade för er i ett tidigare inlägg att jag har tränat nu varje dag sedan måndag förra veckan. Förutom lördag då jag tog en liten vilodag. Jag kör liknande pass varje dag, oftast på morgonen innan jag äter. Dessutom har jag börjat med periodisk fasta igen eftersom jag mår mycket bättre av att ha mer fasta tider.

Jag har nu tränat i 7 dagar och idag har jag ökat på passet med dubbla övningar. Det är viktigt att utmana kroppen och inte bara vänja sig vid samma övningar och samma mängd för då är risken att resultatet avtar.

Varje dag startar med en rask promenad, mellan 30min och en timme, ibland mer. Det beror lite på hur jag mår och känner att jag orkar. Sedan har jag ett par rygg och axelövningar som jag kör + att jag tränar ben genom utfall och benböj. Jag tänkte att ni kanske ville se resultatet efter en vecka (tyvärr har ni inget att jämföra med). Jag ska börja lägga upp dagsformen varje måndag så att skillnaden efter en veckas träning syns tydligt, vi börjar med idag.

 
 

På rätt spår.

I måndags satte jag igång med lite regelbunden träning igen, efter ett tags uppehåll. Jag har ju tidigare sagt att jag är en person som måste ha struktur och en plan för att fungera optimalt. Har jag struktur på vardagen så brukar allting lösa sig.

Jag har alltså tränat varje dag i 5 dagar, och tänkte fortsätta på det spåret. Jag kör ingen hårdträning just nu utan mina aktiviteter består mest av raska promenader (powerwalk), löpning i backe, lätt styrketräning och utfallsgång. Det räcker just nu för att jag ska känna av att kroppen trivs och för att jag ska bli svettig. Det är dessutom det mesta jag kan göra just nu med tanke på min rygg som lever sitt eget smärtans liv.

På måndag ska jag öka träningen till x2. Dvs, jag kör styrketräningen två gånger på raken, alla övningar 2 gånger. På det sättet ökar jag prestationen och får kroppen att utvecklas åt rätt håll. Det är väldigt viktigt att fortsätta utmana sig själv. Så därför kommer jag varje vecka att öka med ett steg. För att bli starkare, mer uthållig och få en fin och definierad kropp.

Jag har ju till december på mig, sedan åker jag hem till familj och vänner. Och jag vill såklart vara i mitt esse när jag kommer hem och träffar alla efter 16 månader utomlands. Då ska man väl vara snyggare än någonsin?

 
Ursäkta att bilden blev så konstigt grön-aktig i bakgrunden. Den är tagen med webcam och blev inte alls som det var tänkt..
 

Postens Slarv.

Jag har faktiskt aldrig tidigare haft några problem med paket och brev från posten. Kanske för att jag mest haft att göra med den svenska posten, och de verkar ha ganska bra koll på det mesta. Eller är det bara jag som haft tur? Är det någon av er som brukar ha problem med borttappade paket/brev?

 

För lite mer än 3 månader sedan, skickade jag ett paket härifrån Australien. Paketet innehöll alla mina finaste kläder, sjalar, min hårtork, plattång, saker jag köpt här, etc. Precis alla mina favoritsaker som jag visste att jag inte ville förstöra eller använda medan vi reste (med risk att det skulle gå sönder). Jag skickade alltså hem det här paketet till mina föräldrar för förvaring tills jag kommer hem och kan leka julafton med alla mina paket och flyttkartonger.

 

Paketet skickades med sjöpost (inte flaskpost, utan båt) som ska ta ca 3 månader att komma fram. De övriga paketen vi har skickat, t.ex Daniels alla kläder och våra andra grejer, har kommit fram helt oproblematiskt för flera veckor sedan. På grund av detta började jag bli lite orolig i måndags när mitt paket inte kommit fram. Till historien hör också att det här paketet vägen nästan 18kg och borde alltså vara omöjligt att bara tappa bort. Dessutom är paketet försäkrat och registrerat vilket ska innebära att posten här i Australien kan spåra exakt vart det är.

 

För att hitta mitt borttappade paket har jag nu ringt kundtjänst på posten i Australien, tvingat pappa att gå till posten i Sverige och ringt ännu en gång till posten i Australien. Alllt detta för att få reda på 3 saker:

 
  • Paketet har INTE kommit in i Sverige.
  • Paketet verkar finnas i Nederländerna.
  • Det finns inget sätt att se exakt vart det är.
 

Enligt posten här så har det dessutom registrerats 2(!) försök till leverans.. Vart då kan man fråga sig. Hur kan någon ha försökt leverera ett paket som inte ens befinner sig i rätt land? Om det nu befinner sig i Nederländerna, som verkar vara fallet, finns det då en gata där med exakt samma namn som mina föräldrars? Högst tveksamt. Hur kan man försöka leverera ett paket utan att titta på mottagaren? Är det någon som bytt ut mitt paket för att det såg mer intressant ut? Är det stulet? Vad har egentligen hänt och varför är just mitt paket ute på vift i stora vida världen? Så många frågor och INGEN som kan svara.

 

Jag tycker ju att registreringssystemet borde funka så pass bra att man kan se exakt vart någonstans det har blivit scannat. Vem som har gjort det och vart nästa destination kommer vara. Men jag kan prata på hur länge som helst om problem med alla världens system och om hur okapabla människor bör sparkas från sina jobb för att allt ska bli lättare för alla de som använder sig av tjänster som inte helt fungerar. 

 

Jag är inte bitter, jag vill bara ha mitt paket tillrätta. 

 
 
 

Dagens träning.

I söndags bestämde jag mig för att jag måste sluta lata mig och sätta igång med träningen igen. Jag skyller hela tiden på att det är så "svårt" medan vi reser runt och det finns ingen rutin, bla bla bla. Men nu har vi ju faktiskt stannat på ett och samma ställe i 2 veckor och kommer stanna här i minst 2 till, så det finns ingen ursäkt längre.

Därför tog jag mig själv i kragen, sparkade mig själv i rumpan och började träna igår. Duktigt! Jag vaknade, drack en kopp svart kaffe och gick ut på en powerwalk. När jag kom hem körde jag styrketräning i en kvart (börjar sakta med rehabilitering av min rygg).

I morse blev det ingen powerwalk, men däremot körde jag hårdträning i form av hästbajs-plockning, trädgårdsarbete och en kvart styrketräning. Och nu ikväll (det är kväll här, 8 timmar före) tog jag med mig killen ut på en joggingtur. Okej, det blev mest powerwalk, men jag joggade nästan hela tillbakavägen!

Bild från bergsklättring förra veckan.
 
 

Hästproblem.

Jag har ett stort problem. Det är typ THE problem i världen just nu. För mig ialla fall.

Vi bor som jag skrivit tidigare på en gård i Pomona, i Australien. De har höns, hundar, häst och lite allt möjligt. Nu är prblemet att deras son (som bor på gården och passar den tillsammans med oss) är autistisk. Han är dessutom tvångsmytoman och ljuger om precis allting. Det största problemet är att han har en fix-idé om att inte mata djuren. Han har antagligen fått för sig att de får för mycket mat och är tjocka.

Nu är det så att hästen, som han har som ansvar att mata, är extremt mager och man ser alla ben i kroppen på honom. Han är 17 år och heter Bundi. Och innan jag åker ifrån Australien kommer jag att kontakta djurskyddsföreningen här i Australien för att göra en liten anmälan så att hästen inte svälter ihjäl.

Genom det här inlägget vill jag uppmana ALLA att hålla utkik efter djurplågeri och vanvård. Ser du någon som inte tar väl hand om sitt djur, inte matar det ordentligt eller helt enkelt bara struntar i att djuret mår dåligt, tveka inte! Kontakta någon som kan hjälpa till. Polisen sköter vissa omhändertaganden av vanvårdsärenden, men de har även kontakt med en hel del djurhem. Det är vanligare än man tror med vanvård av djur och ibland kanske ägaren inte ens förstår hur illa det är.

Du som känner någon eller ser någon som vanvårdar sitt djur, kontakta någon som kan hjälpa det djuret! Tveka inte! Gör skillnad och stilla Ditt samvete! Hjälps åt till att göra jorden till en finare plats för alla.

Här är Bundi, han är för smal. Känner du någon vars häst ser ut såhär?
Prata med den personen och sök därefter hjälp på annat håll ifall personen vägrar lyssna!
 
Partiet ovanför ögonen har blivit "håliga".
 
Hans nacke, höfter, ryggrad och rumpben sticker ut.
 
Han har förlorat allt hull runt revbenen, rumpan, ryggraden, höftbenen och har "håligheter" där muskler och fett borde finnas.
 
 
© Bilderna är tagna av mig och tillhör mig. Olovligt användande är förbjudet och anmäls utan förvarning!
 
 
 
 
 

Kycklingbebisar.

Vi har blivit med kycklingar. De är så söta och fluffiga och helt gula. Vi fick från början 6 stycken, men tyvärr var det den sämsta hönsmamman i världen som kvävde ihjäl 4 av de 6 små liven. Den femte var dessutom helt iskall och "död" innan jag räddade den med hjärtochlung-räddning (konstgjord andning och hjärtmassage). Så nu kan jag skriva upp det på mitt CV: "magisk kyckling-healare".

Då mamman var så dålig har vi bytt ut henne mot en annan höna som sitter på resten av äggen tills de kläcks. Plus att jag har tagit på mig ansvaret som hänsmamma till de 2 små dunbollar som redan har kommit. Jag har inte ännu bestämt namn på dom, för jag behöver hjälp med fantasin. Någon som har något bra förslag?

 
 
 

Banan-Maräng-Paj.

 Jag har ett gäng övermogna bananer här hemma nu, efter att vi fått ett helt lass av de vi bor hos. Jag har aldrig riktigt varit ett fan av banakaka, det funkar ibland. Så jag har tänkt göra en egen variant av Citron-maräng pajen och byter helt enkelt ut lemoncurd mot mosad banan. Det kan bara bli bra. Och ibland behöver man något riktigt sockerbombat för att orka med alla dagar med bara grönsaker och kött, eller hur? ;)

Micaelas onyttiga Banan-Maräng Paj

4-5 övermogna bananer

Maräng:
3 äggvitor
1dl socker

Pajskal:
1,5dl mjöl
1dl socker
150g smält smör

-Smält smöret i en kastrull och tillsätt mjöl och socker. Smaka själv av och se om något bör tillsättas (extra mjöl/extra socker). Tryck ut pajdegen i en pajform medan den fortfarande är varm.
-Vispa äggvitorna poröst, helst med elvisp. Tillsätt socker lite i taget och se till att få en riktigt fast marängsmet.
-Mosa bananerna till en lite finare smet (omöjligt, jag vet. Men försök). Ett tips är att köra dom i mixern, då blir det en riktigt fin smet.
-Förgrädda pajskalet i ca 5 minuter på 175 grader. Fyll därefter med bananmoset och häll marängsmeten över.
-Grädda sedan tills marängen är något gyllenbrun överst.

Ta Da! Helt underbart gott!
 
 
 

RSS 2.0