perfectionfreak

 

Jag måste bara säga att jag är så himla nöjd med mig själv just nu. Jag har tagit tag i allt som måste göras, tagit tag i träningen och verkligen blivit så supertaggad på att komma i perfektions-form nu. Jag har lite mindre än 2 månader på mig tills jag åker hem till vinter och kyla. Tills dess ska jag vara i den toppform som går att få på bara 2 månader, och därefter jobba stenhårt med motivationen för att inte ge upp bara för att det är kallt ute.

Jag kommer, och måste, fortsätta. Om inte annat för att må bra och känna mig duktig och orka med allting som faktiskt krävs i vardagen. Det första jag ska köpa när jag kommer hem är vinterdubbar till mina träningsskor. På så sätt har jag absolut ingen ursäkt i världen att inte dra ut och springa, oavsett väder!

Jag kom precis hem från en extra lång runda som jag och Daniel bestämde oss för igår. Jag var så sugen på att gå extra länge och verkligen köra slut på mig själv i alla backar och stup. Nu sitter jag här nyduschad framför datorn och har aldrig känt mig så levande och lyckad. En sån underbar känsla!

 

I måndags satte jag igång med lite regelbunden träning igen, efter ett tags uppehåll. Jag har ju tidigare sagt att jag är en person som måste ha struktur och en plan för att fungera optimalt. Har jag struktur på vardagen så brukar allting lösa sig.

Jag har alltså tränat varje dag i 5 dagar, och tänkte fortsätta på det spåret. Jag kör ingen hårdträning just nu utan mina aktiviteter består mest av raska promenader (powerwalk), löpning i backe, lätt styrketräning och utfallsgång. Det räcker just nu för att jag ska känna av att kroppen trivs och för att jag ska bli svettig. Det är dessutom det mesta jag kan göra just nu med tanke på min rygg som lever sitt eget smärtans liv.

På måndag ska jag öka träningen till x2. Dvs, jag kör styrketräningen två gånger på raken, alla övningar 2 gånger. På det sättet ökar jag prestationen och får kroppen att utvecklas åt rätt håll. Det är väldigt viktigt att fortsätta utmana sig själv. Så därför kommer jag varje vecka att öka med ett steg. För att bli starkare, mer uthållig och få en fin och definierad kropp.

Jag har ju till december på mig, sedan åker jag hem till familj och vänner. Och jag vill såklart vara i mitt esse när jag kommer hem och träffar alla efter 16 månader utomlands. Då ska man väl vara snyggare än någonsin?

I söndags bestämde jag mig för att jag måste sluta lata mig och sätta igång med träningen igen. Jag skyller hela tiden på att det är så "svårt" medan vi reser runt och det finns ingen rutin, bla bla bla. Men nu har vi ju faktiskt stannat på ett och samma ställe i 2 veckor och kommer stanna här i minst 2 till, så det finns ingen ursäkt längre.

Därför tog jag mig själv i kragen, sparkade mig själv i rumpan och började träna igår. Duktigt! Jag vaknade, drack en kopp svart kaffe och gick ut på en powerwalk. När jag kom hem körde jag styrketräning i en kvart (börjar sakta med rehabilitering av min rygg).

I morse blev det ingen powerwalk, men däremot körde jag hårdträning i form av hästbajs-plockning, trädgårdsarbete och en kvart styrketräning. Och nu ikväll (det är kväll här, 8 timmar före) tog jag med mig killen ut på en joggingtur. Okej, det blev mest powerwalk, men jag joggade nästan hela tillbakavägen!

 

 

Tyvärr blir det näst intill omöjligt att hålla er uppdaterade om vad som händer medan jag reser runt här. Det finns nästan aldrig internet när jag reser då vi mest är i Outbacken. Vi är alltså mitt ute i öknen mesta delen av tiden och där finns varken mottagning, internet eller människor.

 

Nu har vi iaf rest från Broome till Pomona, och stannat på en massa ställen på vägen. Senast jag skrev var ju i juli (!!), herregud. Förlåt. Men jag tänkte ge er lite bilder på tiden som har gått. Vi stannar i Pomona i ca 3 veckor, kanske längre, och under den tiden kommer jag ha internet. Jag ska alltså försöka uppdatera så ofta jag hinner. Vi är nämligen husvakter och ska ta hand om en hel gård. 

 

Det roligaste att göra nu när en ny kamera har flyttat in, är att ta kort på hunden som vi bor med. Hazel är definitivt väldigt fotogenique. Hon blir bra på nästan alla bilder, men så vilken hund blir inte det egentligen. Alla hundar är ju så söta så man dör när man fångar deras finurligheter på bild. 

 

 

 

Jag säger välkommen hem till min nya bästa vän, en vit (!) Olympus PEN EP3. Jag har önskat mig en kamera i säkert 7 år, alltså en riktig systemkamera. Och äntligen har jag hittat en som jag älskar mer än allt annat på jorden (okej, inte riktigt då) som har fått flytta hem till mig. Dessutom gjorde jag ett riktigt kap när det gäller priset. Tjänade ungefär 1000 spänn på att beställa den från Hong Kong och leverera till Australien istället för att köpa den hemma i Sverige. Perfekt! Tyvärr blev det inte med Twin Lens den här gången eftersom det var för dyrt just nu, men jag kan alltid köpa ett andra objektiv senare under året.

Jag är ju fortfarande nybörjare när det gäller systemkameror, så jag behöver inte mer än ett objektiv just nu. Det är svårt nog som det är. Vi har spenderat de senaste två dagarna, sedan jag fick den i måndags kväll, med att lära känna varandra. Det finns så många olika funktioner, och touch screen och ART-filter så att man kan ha olika effekter. Jag är så supernöjd hittils och ska försöka hitta något intressant att ta kort på imorgon.

Jag tycker att min nya kamera är så otroligt snygg, den är ju vit. Och inte bara vit, utan glittrigt vit om man tittar nära, det lixom glittrar i rosa-aktigt på något sätt. Jag har blivit förtrollad av att äga en så vacker sak. Alla mina tekniska prylar är vita har jag tänkt på. Min dator är vit, min externa hårddisk är vit, min minidator är vit, min nya kamera är vit.. ja ni ser ^^. 

 

Jag förstår inte vad som har hänt. Jag har försummat er, kära läsare (inte för att ni är så många, men definitivt kära). Jag har haft en miljon saker att göra på jobbet och haft hand om en ny kille som har börjat, samtidigt som min manager har dragit iväg till Nya Zeeland och lämnat mig med alla arbetsuppgifter (såå taskigt!). Och sjukt tråkigt för mig, helt ensam på jobbet med en nitton årig kille som glömmer allt man säger till honom att göra.

Nu ska jag iväg på gymmet och ta en snabb träning eftersom det inte blev någon imorse. Hörs sen, så ska jag berätta en nyhet!!